Jan. 30, 2012

Vaknade som vanligt 06:30 imorse, gick upp och såg på nyheterna, åt frukost, gjorde mig i ordning och inte förrän alldeles nyss kom jag på att jag kanske borde kolla schemat bara för att försäkra mig om att det är 08:15 jag börjar. Sitter nu här och inser att jag inte börjar förrän 10:15 och alltså har gått upp två timmar för tidigt på veckans enda sovmorgon. Värt..

Ska nu försöka göra något produktivt av de här extra morgontimmarna jag har gett mig själv. Kanske göra uppgiften inför labben som jag har skjutit framför mig hela helgen..

Jan. 28, 2012

Ikväll väntar rödvin och dubbelt födelsedagsfirande hos Anna och Hanna. Födelsedagsbarnen being Amanda och Hanna. De senaste veckorna har nästan utslutande bestått av att jag suttit i skolan och lyssnat på föreläsningar i kemi, haft lektioner då jag räknat kemi, suttit kvar efter skolan och skrivit klart rapporter i kemi och därefter kommit hem och satt mig framför datorn och tragglat mig igenom långa rapporter från Kemikalieinspektionen, så en kväll helt utan några tankar på skolan känns väldigt välkommet!

Innan dess måste dock en labbrapport skrivas klart och jag avslutar med att bjuda på ett utdrag ur en av böckerna jag håller på att läsa just nu, "Lila" av Robert M. Pirsig, som jag har fastnat för:

"But 'survival of the fittest' is one of those catch-phrases like 'mutants' or 'misfits' that sounds best when you don't ask precisely what it means. Fittest for what? Fittest for survival? That reduces it to 'survival of the survivors', which doesn't say anything."

Jan. 27, 2012

Har gått och spanat på en vinterjacka som en tjej på skolan har i veckor nu.. Det är en helt random tjej, ingen i klassen ens, men jackan är så jäkla snygg att jag liksom inte har kunnat undgå att lägga märke till den. Amanda har också noterat den och idag när den okända tjejen kom in i lunchrummet var jag tvungen att springa fram och fråga var hon köpt den. Svaret blev Myrorna. Besvikelsen var total eftersom oddsen att jag ska hitta en likadan nu är nere på nån promille och när jag gick tillbaka till Amanda och berättade den trista nyheten orsakade den en lång harang om svordomar om dagens mode inlett med meningen:

"Faan vad jag hatar dagens mode! Kläderna är fula, tråkiga, av dålig kvalitet och luktar illa! FYFAN!"

(Det där med att kläderna luktar illa har jag också upplevt och det kan antagligen förklaras med en frekvent användning av mer eller mindre giftiga kemikalier vid exv. blekning och färgning

Jag är f.ö. trött på det jag med. På det faktum att kläder idag inte produceras för hållbarhet utan för att följa svängande trender. H&M har jag slutat handla på, dels för det faktum att kläderna är billiga(anledningen till att de är billiga är gissningsvis att alla kostnader har hållits nere, inklusive löner för de anställda vid produktionen..) och dels för att klädernas kvalitet i nio fall av tio är under all kritik vilket gör att de billiga kläderna helt plötsligt inte alls är billiga längre. 349 kr för en tröja som går att använda vid tre tillfällen innan den nopprar sönder är inte billigt. 1549 kr för en tröja som går att använda i flera år utan att den börjar noppra sig är det.

Två enkla grundregler för att underlätta både för sig själv och för vår miljö är väl egentligen att investera i hållbarhet(tror jag att jag kommer att vilja ha plagget under mer än en säsong? Kommer plagget ifråga att hålla så länge?) och spårbarhet(var är plagget/varan framställd och vilka ämnen har varit med i processen, här är det viktigt att fråga i affärerna, de ska ha koll och har de inte det är de skyldiga att ta reda på det).

Ta nu inte detta som en moralpredikan utan som lite allmänna tips. Och skulle nån argumentera att personen ifråga faktiskt ger blanka fan i vad som händer med vår jord om hundra år, ja då kanske det kan vara av intresse de stora mängder giftiga kemikalier vi över åren får i oss genom våra kläder och som vi alla skulle må bäst av att slippa. Låt t.ex. bli att använda Gore Tex i fortsättningen och låt mig återkomma med en fullständig sammanställning av anledningar senare..


90 minuter diskussion om kemikalieanvändning vid kläd- och skoproduktion och 30 minuter intensivt kemiplugg. Kändes som en bra fördelning just då men aningen sämre såhär i efterhand då vi insett att vi måste sitta över helgen och skriva klart våra rapporter..

Effektivitet

Jag insåg precis att jag har klagat en hel del här på bloggen på sistone och tänkte för att väga upp detta ta upp någonting positivt. I dagens "Ris eller ros"/"Hiss eller diss"/"Bra eller anus" tänkte jag hissa begreppet "effektivitet".

Effektivitet har fått en lite negativ klang på senare år(och även en positiv, i.o.m. energieffektiviseringar etc. men det kom jag på när jag skrivit klart inlägget så nu tänker jag ändå utgå ifrån att det har en lätt negativ klang för många) förknippat med effektiviseringar inom företag och där ofta likställt med tidspress och nedskärningar. För många kanske även stress känns som en naturlig följd av effektivitet.

Effektivitet för mig har inte alls den betydelsen. Effektivitet för mig är helt skilt från stress då stress är ett tecken på att alla försök till effektivitet har misslyckats. Jag skulle snarare översätta effektivitet med "enkelhet" i den mening att effektivitet innebär ett avskalande av allt "onödigt".

För att ta ett exempel: En person som vill förmedla ett budskap kan göra detta mer eller mindre effektivt. Huvudmålet är förstås att mottagaren så snabbt, eller enkelt, som möjligt ska förstå det förmedlade budskapet, så gott detta är möjligt då tolkningsfel i princip alltid är ofrånkomliga. Det mest effektiva sättet att förmedla detta budskap på är inte nödvändigtvis genom att prata så fort som möjligt då detta kan göra mottagaren mer förvirrad än insatt. Lösningen är inte heller att prata så långsamt som möjligt då detta tenderar att resultera i att mottagaren tappar sin koncentration redan efter de första meningarna och istället börjar fundera över saker som vad han eller hon ska laga till middag senare. Inte heller är det nödvändigtvis fördelaktigt att redogöra för så mycket som möjligt, eller motsatsen; att korta ner budskapet så mycket som möjligt.

Att på ett så effektivt sätt som möjligt förmedla ett buskap kräver en perfekt balans av hastighet i talet samt av mängden fakta man förmedlar. Helt enkelt: att i en för var och en individuellt bekväm samtalshastighet säga precis så mycket som behöver sägas för att budskapet ska bli tydligt för mottagaren och inte ett ord mer eller mindre.

Detta är inte en lätt konst, om det vore så skulle det inte finnas några logopeder eller kurser i samtalsteknik, men det är fantastiskt när man väl träffar en person som besitter förmågan fullständigt.

Jag träffade en sån person idag, inne på Fotocenter här i Uppsala(av alla ställen). Jag tvivlar på att personen ifråga hade nån avancerad kurs i samtalsteknik i bagaget och jag är nästan säker på att han inte var medveten om vilken förmåga han besatt, på samma sätt som jag först inte heller kunde sätta fingret på det. Det var först när jag kom hem och reflekterade över vilken energi jag plötsligt fått och började fundera över var den energin kunde ha kommit från som jag insåg det - mannen på Fotocenter kan ha varit den mest effektiva människa jag någonsin har träffat.

Det är något jag beundrar - effektivitet. I den mening jag redogjort för ovan. Att ha ett samtal med någon som bara säger exakt vad som behöver sägas för att man ska förstå det budskap som personen ifråga vill förmedla är oerhört befriande på något sätt. Nästan meditativt.

Jag vill därmed passa på att påpeka att effektivitet som egenskap inte på något sätt är att likställa med begrepp som "korthuggen" eller "tystlåten". Att ha en effektiv konversation innebär inte att du pratar lite utan snarare att du säger vad du vill säga och inte fyller ut diverse tomrum med nonsens.

Kallprat skulle väl kunna sägas vara en motsats.

Mitt sista tillägg får bli det att detta effektiva sätt att samtala nästan ofrånkomligen skulle innebära en samtalsrytm som de flesta av oss inte är vana vid - där tankar och funderingar skulle behöva sättas i ord allteftersom de dyker upp och konversationsmallar i likhet med dem man ofta använder då man blir placerad bredvid en person man inte känner (eller egentligen har någon lust att lära känna) på en fin middag, "Namn? Yrke? Relation till värden?", osv... skulle sållas bort till förmån för frågor grundade i verkligt intresse.

Det är väl snarare det som är det verkligt svåra - att lära sig känna vad man själv är intresserad av att veta snarare än att på en högskolekurs lära sig vilken exakt samtalston som är lämpligast att använda vid muntliga framföranden. Jag kommer att tänka på ett citat av Comanche-indianen Ten Bears som jag läste vid nåt tillfälle, kanske bifogar det senare, det var alltigenom extremt effektivt och väldigt vackert av just den anledningen.

(Notering: jag låter både frireligiös och förälskad i texten ovan, inser jag nu sen jag läst igenom den själv en gång. Mannen på Fotocenter hade antagligen barnbarn i min ålder och det meditativa i att prata med honom hade mer med själva samtalets effektivitet att göra än med honom som person. Kände att jag ville tydliggöra det för er som eventuellt fick upp hoppet om att jag skulle ha gått och träffat någon..)

La Revolución Silenciosa

Jag gick redan från början in med inställningen att den här terminen skulle bli tung men har börjat inse att jag ändå inte var, eller är, riktigt förberedd. Visste att första terminen skulle bli värst, att andra terminen skulle bli nästan lika tung och att det var först tredje terminen som trycket skulle lätta lite, och det kanske är en glaset är halvfullt/halvtomt-situation men jag tycker att det är lite jobbigt att jag "bara" har kommit halvvägs. Längtar efter sommar. Inte lov, eftersom jag ska läsa Floristik & faunistik under sex veckor i sommar och alltså inte får nåt egentligt lov, men bara efter lite värme. Don't get me wrong, floristik och faunistik ska vara skitroliga kurser, så det känns inte jobbigt egentligen.

Just nu sitter jag i vilket fall och drömmer mig bort och kollar på bilder från vad som troligtvis är världens första konstutställning under vatten.

Det är konstnären Jason deCaires Taylor har skapat skulpturer i pH-balanserad och vattenfast betong som både är konstverk och grogrund för koraller(tror inte det kallas "att gro" när det handlar om djur, men ni fattar).

Skulle vilja se den.














Jan. 24, 2012

Inledde dagen med firande av Amanda som fyller år idag. Jag hade bakat en Lchf-tårta(Amanda har nyligen börjat äta Lchf) som jag var grymt nöjd med själv och Matilda hade satt ihop ett litet kollage från oss båda + Anna som vi gav henne innan första föreläsningen.

Receptet på tårtan hittade jag av en slump för ett tag sen och gillade det eftersom det inte innhehöll en massa sukrin och grejer som nästan alla andra Lchf-efterrätter gör.

Uppfinningsrikedomen är enorm när det kommer till att äta sött utan att äta socker, speciellt inom Lchf och personligen tycker jag att det känns enklare att undvika att äta efterrätt helt och hållet(vilket liksom är själva tanken) än att hålla på och mixtra med diverse sockerersättingar.

Å andra sidan så är det ju en stor del sockerberoende personer som börjar med Lchf så det är väl självklart att det dyker upp en hel del sätt att slippa förbi hela momentet med att sluta äta socker(de flesta personer med beroenden är rätt bra på att hitta vägar för att slippa ge upp dessa olika beroenden). Jag tycker dock att det känns lite dumt att bygga en livsstil kring att laga mat som smakar nästan som den ska, typ Lchf-pasta, Lchf-bröd, Lchf-pizza, Lchf-efterrätter även om det såklart kan finnas fördelar ibland. Det går ju t.ex. att äta en rad olika goda grönsaker istället för att krångla med kolhydratsnål pasta som smakar rågummi. Och efterrätter äter man väl normalt bara vid speciella tillfällen och inte efter varje middag? Just sayin..

(Eftersom jag lät enormt bitter där så måste jag tillägga att jag själv har varit där i träsket av kolhydratersättningar, vet ju uppenbarligen hur kolhydratsnål pasta smakar, men efterhand så lär man sig att tänka om helt istället för att krångla med ersättningarav olika slag ..)

Anyhow, vill nån ha receptet på tårtan, som jag kallar "tårta" enbart för att det var Amandas födelsedag och det hör till att man äter tårta då samt att den såg ut som en tårta men egentligen smakade mer som en hård chokladmousse med grädde och jordgubbar på, så kan ni googla "lchf chokladtårta". Tror det är första förslaget som dyker upp, ursäkta min lathet...


Söt-Harry utanför föreläsningssalen.

Jan. 22, 2012

Råkade somna framför "Sister Act" igårkväll och drömde att jag hade en het kärleksaffär med Harvey Keitel. Känns extremt oklart såhär i efterhand och jag har en känsla av att det kommer att ta ett tag innan jag lyckas skaka av mig bilden av en naken och pilsk 73:åring liggandes i min säng..

(Men visst, han är jävligt cool i "Reservoir Dogs".. Klen tröst.)


Jan. 21, 2012

Är helt död. Frågesport, vin och ostbricka till mitt i natten var uppenbarligen inte receptet för att bli av med sin rethosta som idag är värre än innan. Det var en enormt trevlig kväll i vilket fall, inledde med supermysig middag hemma hos Amanda och Jocke och därefter åkte jag och Amanda och träffade Matilda och Anna i Annas och Hannas jättefina nya lägenhet i Sommaro. Så jäkla kul att träffa Anna igen som vi aldrig träffar annars eftersom hon läser geologiinriktningen.

Frågespelet vi spelade hette "Plugget" och frågorna var på gymnasiekunskaper i ämnena SO, NO, Litteratur och Språk samt PREST(estetiska ämnen och gymnastik). Jag är idag full av (mindre nödvändig) kunskap som jag inte vet vart jag ska göra av och därför bjuder er på här: en teknik för att separera färger kallas kromatografi, Benito Mussolini läste journalistik i unga år, "död" på tyska heter "tot", tyska är officiellt språk i sju länder(Tyskland, Österrike, Belgien, Lichtenstein, Luxemburg, Schweiz och Italien), en "limmknekt" är som en tving fast tydligen inte en tving ändå, de vanligaste grundämnena i vår kropp är; kol, syre, väte, kväve och kalcium och man använder fem stickor när man stickar en lovikavante. Det där var vad jag mindes och jag har inte dubbelkollat ifall jag minns rätt så reserverar mig lite för eventuella fel, typ stavfel på den där färgseparationsmetoden..

Nu har jag strax tvättid så ska kila. Trevlig helg folks!


Från vänster: Anna, Amanda, Matilda och jag. Jag tycker att det är likt på pricken.

Jan. 20, 2012

Jag fick idag uppleva mitt första "återfall" på över ett år.

Checkade in på ett hotellrum(fråga in varför, det är varken relevant eller spännande) och fick under några minuter uppleva det där som människor brukar referera till som total avsaknad av självkontroll. När jag klev in i rummet, och det ska påpekas att jag hade ätit en extremt hastig och liten lunch, var det första jag såg den obligatoriska välkomsthälsningen och välkomstfatet på skrivbordet med melonskivor, kladdkaka och fyra chokladkrämspraliner i färgerna chokladfärg och extrem skrikrosa, båda rullade många varv i socker.

Jag har ätit Lchf i två eller tre år nu och jag brukar säga att jag inte längre är alls så sockersugen som jag en gång var men av vilken anledningen nu var så var de där två/tre sockerfria åren som bortblåsta när jag stod där framför fatet med kladdkaka och chokladkrämspraliner och jag fick panik.

Utan att ha hunnit ta av mig ytterkläderna eller skorna eller ens hängt av mig väskan rusade jag fram till skrivbordet och skopade upp chokladkrämspralinerna, slet upp badrumsdörren, rusade in och slängde pralinerna i toaletten. Spolade. Hann reflektera över att jag nog borde se till att få bort de skrikrosa ränderna i toastolen innan utcheckning. Sprang därefter tillbaka ut, slet tag i kladdkaks-slicen, insåg att jag skulle behöva bryta sönder den om jag inte skulle råka orsaka stopp i toan, bröt av en bit, insåg i samma ögonblick att jag aldrig skulle lyckas ta mig den dryga halvmetern tillbaka till badrummet och åt upp hela kladdkakan på ungefär fem sekunder.

Stod ett tag framför skrivbordet, ytterkläder och skor på men utan spår av vare sig karaktären eller självbehärskningen och med chokladkladd i hela munnen, och kände mig väldigt dum.

Känslan nu, en dryg halvtimme efter incidenten, är illamående, magknip och ett extremt sötsug. Förbannat god kladdkaka var det. Eller ja, egentligen åt jag den alldeles för fort för att ha haft en chans att hinna känna smaken men min hjärna talar om för mig en gång varannan sekund just nu att den var förbannat god. Lyckligtvis är självbehärskningen återfunnen och jag ska snart över till Amanda och Jocke på middag. Lchf-middag.

(Har gått en kvart sen jag publicerade inlägget första gången och kan meddela att bilden nedan inte ser lika oemotståndlig ut som den gjorde nyss. Oklart om jag skulle våga gå in på Ica och passera godisavdelningen än dock..)

(Jag tar tillbaka det där sista. Den ser fortfarande svingod ut.)


Odla Ditt Klasshat

Sitter och äter frukost med nyheterna på i bakgrunden och irriterar mig på intervjun med "Allt åt Alla":s representant i SVT Debatt. För det första så tycker jag att hela idén bakom förbundets kampanj "Odla ditt Klasshat" är bland det dummaste jag har hört sen Sverigedemokraterna blev invalda i riksdagen och för det andra så tycker jag inte att motparten kommer med tillräckligt bra argument, antagligen för att hela grejen är så dum att det är svårt att hitta nånstans att börja. "Allt åt Alla" skriver om kampanjen: 

"Odla ditt klasshat är en kampanj som drivs av Förbundet Allt Åt Alla. Denna blogg är en del av kampanjen och här kommer klassfiender, d.v.s. den rika klass som kan leva lyxliv medan vi arbetare sliter ihop deras förmögenheter, att outas genom en serie artiklar. På bloggen kommer vi också att publicera information om en kommande sightseeingtur till olika platser i Göteborg där klassfiender bor och verkar."

Jag antar att förbundet i grund och botten försöker att belysa frågan med de ökande klyftor i vårt samhälle och skapa en debatt kring detta men att peka ut alla människor med en årsinkomst som betydligt högre än genomsnittet som någon slags fiender är enbart ett sätt att spela på en liknande "vi-och-dom" känsla som SD använt sig av och kritiserats för i sin politik. Lösningen på problemet med en klyfta i samhället är inte att göra klyftan större och ställa sig på ena sidan och peka finger åt personerna på den andra.

Vi är alla medvetna om att det finns klyftor i vårt samhälle som vi behöver arbeta aktivt för att minska men världen är inte svart eller vit och det är dagislogik att tro att alla rika har fått sina pengar serverade för sig utan att lyfta ett finger eller att det per definition är synd om alla fattiga. Större delen av de svenskar som har en inkomst över genomsnittet har troligtvis skaffat sig den inkomsten genom förbannat hårt arbete och inte från en eventuell rik släkt. Vi utomstående har vidare ingen aning om vad dessa "rika" personer faktiskt gör med sina pengar(jag finner det lite oklart vilken av sidorna jag bör höra till, jag är ju varken rik och priviligerad eller speciellt hårt arbetande..). Att du har dyra kläder och ett fint hus säger i sig ingenting om vad du lägger större delen av din tid och dina pengar på eller vad du är engagerad i. Det säger ingenting om hur du är som person och jag blir lika trött varje gång jag hör människor som försöker att dra slutsatser om andra människor enbart genom att se till utsidan. Generaliseringar kan ha sina användningsområden men det här är inte ett av dem.

Jag vill avsluta med att kommentera på det ofta rätt tråkiga men ofrånkomliga faktum att alla politiska riktningar, alla ideologier och alla livsåskådningar alltid kommer att behöva dras med grupper av människor som envisas med att missuppfatta, förstärka och förvränga de ursprungliga tankegångarna och grunderna hos respektive politiska riktning, ideologi eller livsåskådning.

"Allt åt Alla" känns för mig som en grupp (konflikt)sökande, provokativa och unga individer som har tagit hela Vänsterns grundidé, läst sammanfattningen, missuppfattat hälften och därefter okritiskt och osakligt använt sig av resten för att genomföra något som någon eventuellt skulle kunna kalla meningsfullt.

Jag gillar personligen Vänsterpartiet, håller med dem i många av deras frågor och tycker att Jonas Sjöstedt verkar vara en vettig kille. Det känns därför tråkigt att folk oundvikligen kommer att förknippa förbund som "Allt åt Alla" med Vänsterpartiets politik. Lite som bilden av Moderaterna färgades av de många MUF-representanter som sprang omkring i Europaskolans korridorer under min gymnasietid. No offence men ni var förbannat jobbiga.

Jan. 18, 2012

Snabbt inlägg innan jag åker. Kom nyss hem från en sju timmar lång kemilaboration och ska bara lämna av lite grejer i lägenheten innan jag ska hem till Jenny för en efterlängtad halv-åtta-hos-mig-middag. Sån lyx att slippa laga mat plus att det ska bli hur kul som helst att höra om Jennys resa(människan har back-packat på Nya Zeeland i två månader, är så avundsjuk att jag nästan spricker...) och träffa resten tjejerna igen!

Är, apropå resor, jättesugen på att ta en sista-minuten till nåt varmt land över påsklovet. Skulle vara underbart med lite sol och värme. Enda problemet är att utbudet av billiga flygresor begränsas en aning av de faktum att jag 1. är för otålig för att uppskatta att ligga på en strand eller i en solstol någon längre tid samt 2. att jag riskerar att avlida av tristess om jag tvingas shoppa längre än några timmar åt gången. Dessutom gillar jag inte att träffa andra svenskar när jag är utomlands. Eller turister av någon nationalitet för den delen..

Jag har en känsla av att jag blir hemma i Sverige över lovet men är det någon som har några tips på roliga och billiga resmål som inte enbart involverar sandstränder, shopping och andra turister så får ni gärna säga till! Vacker natur, bra dykning eller bra vandringsleder är ett stort plus och värme ett måste..


Bild från Gotska Sandön i somras.

Jan. 17, 2012

Från och med idag så stänger jag av min TV på obestämd framtid. Undantag kommer att göras enbart för program på någon av de reklamfria kanalerna. Jag har på allvar tröttnat på att bli förolämpad en gång i kvarten när jag ser på TV och nu får det vara nog.

Jag är för tjock, jag är ful, jag har dålig andedräkt, min toalett är ohygienisk, jag är ensam, om jag hade barn så skulle de vara döda i tvålpumpsbakterieförgiftning för länge sen och dessutom kommer jag att få finnar snart eftersom jag inte har införskaffat nån ansikts-tandborste än och då kommer ingen någonsin att älska mig..

Det hemska är egentligen inte allt det där som diverse pengakåta personer i TV:rutan anklagar mig för att vara för det kan jag kanske försöka att ignorera. Det jobbiga är hur brutalt de förolämpar min och resten av den svenska befolkningens intelligens. Jag menar, vem är på allvar så dum att han/hon tror att handbakterierna på tvålpumpen tillhör våra större problem idag? Det är för fan snarare brist på bakterier som kommer att tå kål på oss. För att inte tala om alla jävla kemikalier dessa hygienprodukter ofta är fulla av.

Toaletter är vidare till för att bajsa i. Det är ingen som ska dricka ur dem och även om vi skulle få för oss att göra det så skulle det vara hundra gånger mer hälsosamt att få i sig lite skitrester än att få i sig nån av de färgglada kemikalier som Mr Muscle förser toastolen med.

Och alla unga tjejer som varje dag får höra att de inte duger och exakt vad de behöver köpa för att duga.

Jag mår inte heller bra av att varje dag matas med de ideal som vi alla förväntas sträva efter men jag har åtminstone kommit förbi den tid då man gick omkring med en miljon hormoner i kroppen som gjorde varje liten motgång till livets slut och som fyllde en med en grundläggande osäkerhet. Jag är för det mesta ganska nöjd med mitt liv och jag vet att jag aldrig kommer att se ut som Adriana Lima eller Rosie Huntington-Whiteley och jag accepterar det för faktum är att ingen annan än Adriana Lima själv någonsin kommer att kunna se ut exakt som Adriana Lima(kommande genteknik ej inräknad).

Jag har inte lyckats hitta undersökningen men jag minns att jag hörde om ett forskningslag som träffade en stam urinvånare som i likhet med många andra urinvånare levt helt i avsakna av speglar och skönhetsideal av alla de slag. Kvinnorna tillfrågades om vad de tyckte om hur de såg ut och samtliga svarade att de var helt tillfreds och inte ville förändra någonting. Jag tyckte det var fint, det lät väldigt enkelt och härligt.

Jag skulle egentligen inte skriva om skönhetsideal för det är en helt annan diskussion och en jag inte riktigt orkar engagera mig i nu utan inlägget skulle snarare behandla reklam i allmänhet och jag tror att jag har fått fram mina åsikter i ämnet.. Det är nog läge att sätta punkt där och en till Banksy får avsluta.


Jan. 17, 2012


Bild: Banksy.

Jan. 17, 2012

Vaknade med halsont och begynnande feber i söndagsmorse, krasslig för första gången på över ett år vilket kändes riktigt segt, är inte van vid att vara hemma sjuk och börjar klättra på väggarna efter knappt en dag i sängen. Hade i vilket fall en obligatorisk föreläsning igår(helt onödig, en äldre nostalgisk man som ägnade en halvtimme åt att berätta om hur kemiundervisningen gick till för 100 år sedan samt att det är viktigt att släcka ifall det börjar brinna nånstans) och pallrade mig ändå iväg till den. Mår bra idag frånsett en kliande hals och ska strax iväg till skolan. Vi kommer att ha de flesta av våra lektioner på Ångströmslaboratoriet i år vilket känns riktigt bra, mycket mysigare där än på exv. BMC.

Har även fått gruppindelningar nu och schemat har visat sig mycket softare än jag först trodde! Vi har fortfarande lektioner alla dagar och börjar 08:15 i princip varje dag men slutar vid lunch en del dagar och redan vid 10:00 idag vilket känns hur lyxigt som helst när man jämför med förra terminen!

En annan fördel med Ångströms är dessutom att det är mer folk där än på BMC och Evolutionsbiologiska. Möttes av "Malin, vi har tittat ut jättemånga snygga killar åt dig här" av tjejerna när jag kom släpandes till lektionen igår.

En nackdel är att vi "samhällsvetare" inte verkar vara helt välkomna av alla där. Vet inte hur många gånger vi har fått höra insinuationer om att vi skulle vara sämre än "de riktiga naturvetarna" eller blivit kallade "wanna-be-ingenjörer". Blir lika förvånad varje gång dels över den extremt barnsliga nivån samt över den komplett ovetenskapliga slutledningen i resonemanget. Jag vet att vi är minst lika kompetenta som de flesta som har läst den naturvetenskapliga inriktningen. Det finns nämligen ett väl beprövat betygssystem som mäter sånt.

Det ovan är egentligen ingen nackdel, snarare ett komiskt inslag i min vardag/något jag inte behöver bry mig om då det inte uttalats av någon jag bryr mig om eller möjligtvis en motivation till att göra bra ifrån mig om ytterligare sådan skulle behövas. Hela "vi mot dem"-tänket är för övrigt sååå 2011..

Nu ska jag kila ner till cykeln och möta Amanda. Ha en bra dag alla!


Omotiverad bild från Klubban, Fiskebäckskil.

Glucosanol

"Kolhydrater kan få dig att gå upp i vikt. Ät Glucosanol före varje måltid så hindras kroppens upptag av kolhydrater."

Fan vad skönt, vi har äntligen hittat ett sätt att överäta utan att tillgodogöra oss energin i maten! Som vi har längtat efter att få betala för mat och därefter betala för att slippa behålla den.

På 1700-talet fanns en liknande metod som gick ut på att stoppa fingrarna i halsen efter att man ätit men det här låter ju faktiskt mycket trevligare.

Jag får dock känslan av att preparatet kommer att ha större genomslagskraft i länder där matbrist inte är ett livshotande problem och där utseendefixering fortfarande väger tyngre än logiskt tänkande och ansvarstagande.

Men stort grattis till tjocka och korkade västerlänningar!


(Notera även särskrivningen...)


Om

Min profilbild

Malin

RSS 2.0